Minimal slavisk litteraturhistoria
22 april 2008
Carl Stief i Litteraturens världshistoria, vol 2, s. 168:
När slaverna inlemmades i den europeiska kulturkretsen var uppspaltningen i ett västligt och ett östligt politiskt och kulturellt maktcentrum för länge sedan etablerad. I väst var det arvet från det karolingiska riket, med sitt andliga centrum i Rom och med den romersk-katolska kyrkan som förbindelselänk mellan länderna, som vävde mönstret. I öst var det kejsarmakten i Konstantinopel och den grekisk-katolska kyrkan som skapade institutionerna och formade tänkesätten. Visserligen var den östliga och den västliga kyrkan ännu inte slutgiltigt skilda åt – den oförsonliga brytningen kom först 1054 – men de politiska maktgrupperna och de två kulturerna hade redan helt olika karaktär.
Polen, de tjeckoslovakiska provinserna, Slovenien, Kroatien och Dalmatienkusten kom under västligt inflytande, vilket i första hand betydde att de antog kristendomen i dess romersk-katolska form. Serbien, Montenegro, Macedonien, Bulgarien och Ryssland orienterade sig mot Bysans och mottog kristendomen därifrån. Hur djupa historiska rötter denna skillnad mellan öst och väst har, kan man utläsa av att gränslinjen mellan öst- och västkyrkan i det nuvarande [1971] Jugoslavien följer den gamla demarkationslinjen mellan det östromerska och det västromerska riket.
Simon Franklin, ur ”Written culture in Rus”, i Literacy, Education and Manuscript Transmission in Byzantium and Beyond, s. 189–90:
Virtually everything in Rus book culture was derived from Byzantium, but by no means virtually everything in Byzantine book culture made its way to Rus. Most notably, the Rus were wholly uninterested in and unaffected by the neo-classical or pseudo-classical Atticizing rhetorical games (or, if one prefers, ‘intellectual pursuits’) of the élite circle of Constantinopolitan snobs (or if one prefers, ‘scholars’). Rus ‘bookmen’ did not write commentaries on Homer or on Aristotle, or create centos out of fragments of Greek tragedy, or proclaim greetings in hexameter verse, or practice ethopoia on themes from ancient myth. However one chooses to evaluate this ‘intellectual silence’ in early Rus book culture from a modern or comparative perspective, it is clear that classical antiquity and its products had no special cultural status for the Rus, that they showed no interest in appropriating the ‘Roman’ component of Byzantine identity for themselves, and that for them it was not crucial or even a recognized component of Byzantine identity: to the Rus the Byzantines were ‘Greeks’, never Rhomaioi. In other words, Rus book culture did not emerge out of a general reverence for all things Byzantine, but from the specific needs of the Church. A Byzantine provenance did not in itself ensure reverence. Christianity came from the ‘Greeks’, but not all things ‘Greek’ were imported along with Christianity.
http://fragmentapraemoderna.wordpress.com/2008/03/16/ur-osip-mandelstams-pindariska-fragment/
http://fragmentapraemoderna.wordpress.com/2008/01/02/philologia-bengt-jangfeldt-om-osip-mandelstam/
