Svalan igen: Anacreontea 25

Du kommer, kära svala
årligen inför sommarn
att bygga dig en bostad.
Om vintern far du fjärran
till Nilen eller Memfis.
Men Eros bygger alltid
en bostad i mitt hjärta.
Och lystnaden får vingar
och ägget kommer därnäst
och redan är det sprucket
och det blir skrik som alltid
från kycklingarnas näbbar.
Och små eroter fostras
av dem som större äro.
Och de som fostrats själva
skall åter andra föda.
Vad finns det då för räddning?
Jag orkar ej så många
eroter proklamera.*

Σὺ μέν, φίλη χελιδόν,
ἐτησίη μολοῦσα
θέρει πλέκεις καλιήν,
χειμῶνι δ’ εἶς ἄφαντος
ἢ Νεῖλον ἢ ’πὶ Μέμφιν·
Ἔρως δ’ ἀεὶ πλέκει μευ
ἐν καρδίηι καλιήν.
Πόθος δ’ ὃ μὲν πτεροῦται,
ὃ δ’ ὠιόν ἐστιν ἀκμήν,
ὃ δ’ ἡμίλεπτος ἤδη·
βοὴ δὲ γίνετ’ ἀεί
κεχηνότων νεοττῶν·
Ἐρωτιδεῖς δὲ μικρούς
οἱ μείζονες τρέφουσιν·
οἳ δὲ τραφέντες εὐθύς
πάλιν κύουσιν ἄλλους.
τί μῆχος οὖν γένηται;
οὐ γὰρ σθένω τοσούτους
Ἔρωτας ἐκβοῆσαι.*

 

 

Folket diktar! Eller: ska man gå till grekerna för sådant flams? Knappast enligt den aristokratiske Gerhard Bendz, som skriver sålunda om de s.k. Anacreontea** (Litteraturens världshistoria, vol. 1, s. 264):

Kring Anakreons egen poesi uppväxte en rik pastischflora, en hel anakreontisk samling, som i stort sett hade lägre kvalitéer än den äkta, särskilt påtagligt i utarmingen av Anakreons rikedom av versmått.*** Men den blev populär och överlevde och rönte till och med beundran och efterbildning i nyare tidens Europa. Kanske nådde så några utflöden också den ”svenske Anakreon”, Bellman.

 

* Man har föreslagit emendationen ἐκσοβῆσαι; sista verserna blir i sådana fall: Jag orkar ej så många / eroter jaga från mig.

**Ej att förväxla med metron Anacreonteum, ett versmått omtalat i föregående inlägg.

***West, Greek Metre 166:

The commonest of lyric iambic forms is the hemiamb (…), the metre of many of the Anacreontea. In nineteen of these poems the scheme is simply x – o – o – x ||.

 

Här kommer svalan (Carmina popularia 2)
Anakreon fragment 28 och 51